Små keramikskålar i toner från honungsgult och rostbrunt till svart på en hylla i en keramikverkstad

Järnvitriol i keramik: färg i lera, engobe och rökbränning

Kort svar: Järn är ett av de viktigaste färgämnena i keramik och ger allt från ljust gult och honungsbrunt till rostrött, grönt och svart, beroende på mängd, glasyr och bränning. I glasyrer och leror används järnet oftast som järnoxid. Järnvitriol är en annan sak: den löser sig i vatten och används mest i experimentella tekniker, som lösningar som penslas på bränt gods eller i saggarbränning och rökbränning. När järnvitriol hettas upp avger den svavelhaltiga gaser, så bränning kräver god ventilation och en ugn där det är tillåtet.

Små keramikskålar i toner från honungsgult och rostbrunt till svart på en hylla i en keramikverkstad

Järn i keramik: en snabb översikt

Järn finns naturligt i de flesta leror. Det är därför en del leror bränns till rött eller brunt, medan leror med lite järn blir vita eller ljusa. I glasyrer används järn för att ge färg:

Lite eller mycket järnTypiskt resultat
Lite järn i glasyr, oxiderande bränningLjusgult till honungsgult
Lite järn, reducerande bränningGrönaktiga till blågröna toner, som i seladon
Mycket järnBrunt, rostrött till svart, som i tenmoku

Det här är förenklat. Glasyrens sammansättning, lerans färg och ugnens atmosfär spelar stor roll, och samma glasyr kan bli helt olika i två ugnar.

Järnvitriol och järnoxid: inte samma sak

Den järnoxid som keramiker köper är ett pulver som inte löser sig i vatten. Den blandas i glasyren eller i en engobe och stannar där man lagt den.

Järnvitriol löser sig i vatten. Det får två följder:

  • Den sugs in i godset. Penslar du en järnvitriollösning på obränd eller skröjbränd lera sugs den in i porerna och kan vandra ut i kanter och tunna partier.
  • Den förändras vid upphettning. När järnvitriol hettas upp avger den vatten och sedan svavelhaltiga gaser, och kvar blir järnoxid. Gaserna luktar stickande, är irriterande att andas in och kan vara tuffa mot ugnens metalldelar.

Det är därför järnvitriol sällan står i vanliga glasyrrecept, utan oftare dyker upp i experimentella tekniker.

Saggarbränning och rökbränning

I saggarbränning packas godset i en behållare, en saggar, eller i folie tillsammans med brännbart material som sågspån, löv och torkat gräs. Brännbara material kan dränkas i lösningar av metallsalter innan de packas. När materialet brinner ger salterna färgfläckar och flammor på godset. Järnsalter brukar ge gula, orange och bruna toner.

Det här är en teknik där slumpen är en del av resultatet. Två föremål från samma bränning blir aldrig lika. Börja med små föremål och anteckna vad du har gjort.

Tänk på att:

  • bränningen ska ske utomhus eller i en ugn med god ventilation som tillåter den här typen av bränning. Fråga alltid ägaren till ugnen först, till exempel i en kursverkstad.
  • föremålen är dekor. Ytor som har färgats med metallsalter i en sådan bränning är inte tänkta för mat och dryck.

Penslad lösning på skröjbränt gods

En annan teknik är att pensla en svag järnvitriollösning på skröjbränt gods för att få en tunn, rostbrun ton i ytan efter nästa bränning. Eftersom lösningen sugs in blir effekten mjukare och mer fläckig än med järnoxid. Prova på provbitar av samma lera, och bränn dem i den ugn och temperatur du tänker använda. Vill du ha en mer förutsägbar ton är en färdig järnoxid i engobe eller glasyr ett säkrare val.

Kopplingen till gamla jordfärger

Det är samma järn som ligger bakom ockra, rödockra och de röda och bruna jordfärgerna på svenska hus. Historiskt framställdes en del röda järnpigment genom att hetta upp järnvitriol, som i det gamla pigmentet caput mortuum. Det kan du läsa mer om i artikeln om järnvitriol och slamfärg. Järnet i keramik och järnet i växtfärgning är alltså nära släkt, se även järnvitriol i växtfärgning.

Keramikföremål med flammiga orange och bruna toner efter rökbränning, liggande på en stenplatta utomhus

Säkerhet i keramikverkstaden

  • Handskar och skyddsglasögon när du blandar och penslar lösningen. Järnvitriol är skadlig vid förtäring och irriterar hud och ögon.
  • Separata kärl som bara används till verkstaden, märkta tydligt.
  • Ventilation vid bränning. Stå inte nära ugnen och andas in rökgaserna.
  • Inga rester i avloppet. Följ förpackningens anvisning och kommunens regler för kemikalierester.
  • Förvaring. Torrt, tätt tillslutet och oåtkomligt för barn och djur.

Fler råd om ordning i verkstaden finns i artikeln om järnvitriol i verkstaden, och grunderna i vad järnvitriol är.

Vanliga frågor om järnvitriol i keramik

Kan jag ersätta järnoxid med järnvitriol i ett glasyrrecept?

Nej, inte rakt av. De beter sig olika, och järnvitriol avger gaser vid bränning. Använd järnoxid i glasyrrecept.

Vilken färg ger järnvitriol vid saggarbränning?

Oftast gula, orange och bruna toner, men resultatet varierar mycket.

Kan jag bränna järnvitriol i en vanlig elektrisk ugn?

Fråga ugnens tillverkare eller ägare först. Gaserna kan påverka ugnen och kräver god ventilation.

Kan jag använda föremålen till mat?

Föremål som färgats med metallsalter i rök- eller saggarbränning bör ses som dekor.

Previous Post
Två remsor av naturfärgat vegetabiliskt garvat läder, den ena svärtad till blåsvart, på en arbetsbänk med läderverktyg
Färg och hantverk

Svärta läder med järn: vegetabiliskt garvat läder och järnvitriol

Next Post
Slipad ekstol där sitsen har fått en mörkgrå bets, på en arbetsbänk med slippapper och pensel
Grått trä och patina

Järnvitriol på möbler: grå och svart bets inomhus